Tankar om tillhörighet
I söndags talade Pastorn bland annat om att hitta sin tjänst i församlingen och den broderliga gemenskapen i kyrkan, detta gick rakt in i mitt hjärta, för det är just detta jag går och grubblar på.
Just det här med tjänsten i församlingen. mina vänner har sina platser, alla har de hittat in i uppgifterna i mötena eller arbetet kring. Vissa har uppdraget att leda i lovsång, andra har talets gåva och andra springer i kulisserna och kopplar ljud eller sköter powerpointen.
Jag kanske är blind i vad jag har för uppgift, för jag kan inte finna vad jag bidrar med...
Att som jag gör bo en god bit ifrån alla andra, då det krävs minst en timmes förvarning om man vill samordna något med kompisarna tar sin del på kropp och psyke. Jag drömmer om en dag då jag kan slänga mig på en cykel och träffa vännerna på tio minuter. Verkligheten är istället att först undersöka kollektivtrafikens möjligheter, vänta in bussen och sedan resa i en kvart och sedan gå lika lång tid för att komma fram till mötesplatsen.
För att inte tala om hela proceduren med hemresa...