Björkö
När jag satt i kyrkan där avslutningen ägde rum och tog del av den fantastiska anda som flyter i björköådrorna kunde jag inte hjälpa att minnas min tid på världens bästa gymnasieskola.
En liten skola som det är, kanske 150 elever i tre årskurser och två linjer (numera en tredje) och IV-linje, kanske inte låter så mycket för världen. Men idéerna som skolan grundar sig på, waldorfinspirerat med kombinering av teori och estetiskt skapande för att utveckla lärandet, skolans "slagord" Kunskap, kreativitet och frihet, och en vänlig och öppen atmosfär förgyllde mina tre gymnasieår, jag var inte ensam om att varje dag vakna på morgonen och se fram emot att gå till skolan.
Aldrig kommer jag glömma de fantastiska stunderna jag delade med min klass, mina vänner i andra klasser och lärarna.
Som jag kanske borde förtydliga är Björkö en friskola, fri från kommunens ägande, så vi har alltid haft våra egna små traditioner och lustiga upptåg, till exempel finns det varje år ett lärarspex där treorna gör ett drama baserat på karikatyrer av våra kära lärare, som alla sitter i publiken och vrider sig av skratt. För så är det på vårt Björkö, lärare är inte bara en person som lär ut kunskaper, utan det är även en vän, arbetskamrat och inspirationskälla. Vår färgstarka Rektor är inget undantag. Jag känner inte till något annat ställe där en lärare och elever kan stanna kvar efter lektionen är slut och ha ett samtal som jämlikar, skämta och skoja om olika saker, eller när vi för två år sedan bjöds hem på Sushi-kväll hos en av våra klassföreståndare, där satt hela vår klass på 15 personer tillsammans med våra två mentorer och lagade och åt Sushi.
Som sagt finns dessa minnen kvar hos mig, lämningar av en underbar tid. Där fick min ärrade själ, skadad av år av ensamhet och utfrysning från tidigare klasser, blomma ut till en man som liksom tidigare stod för sina åsikter och trosatser, men nu med ett självförtroende som heter duga.
Björkö är inte bara en skola där du kan gå gymnasiet och förbereda dig för visare studier på högskola eller universitet, det är en plats där du får lära känna dig själv och andra helt fantastiska personer.
Jag kan inget annat är att se tillbaka på min gymnasietid med glädje, men också sorg över de saknade vännerna jag numera endast möter på återträffar som studentfirandet, för det är så att man inte kan lämna björkö utan måste gång efter annan komma tillbaka och träffa sina kära lärare och gamla kamrater.
Ha det gott så ses vi!
// DCB