Mitt följande påstående kanske går att betrakta som olagligt:

 

Jag trivs med att vara hemma.

 

Jag mötte idag en granne och församlingasmedelm som nämnde att man kan bli deprimerad om man bara går hemma som jag nu för tiden gör, men jag tenderar att inte hålla med.

Det första jag fick lära mig på Skådespelarutbildningen i Burträsk var att en skådespelare aldrig är sysslolös.

Papperet må säga arbetslös, men en skådespelare (och konstnärer i allmänhet) är aldrig sysslolösa, det finns alltid någonting att göra.

 

Under en veckas tid har jag till exempel redigerat och bearbetat sex olika manus och det roliga slutar inte där, bostaden finner alltid något som ska göras...

 

Är jag irriterad och besviken över att inte ha något jobb? Skäms jag för att majoriteten av månadens inkomst kommer ifrån bidrag? Ja, utan tvivel!

Är jag ledsen över att gå hemma och inte ha ett "vanligt" jobb om dagarna? Nej!

 

Ha det bra så ses vi!

 

DCB