Det finns en glupande hunger,

ett avgrundsdjup som inte tycks kunna tillfredställas.

Ett bottenlöst gap, redo att sluka allt i sin jakt på att stilla hungern.

 

Jag står som trollbunden,

Bunden som av kraftiga bojor och kan inte vända undan blicken.

avgrunden stirrar tillbaka och skrämmer mig in till märgen.

 

Jag kämpar över kontrollen,

försöker förtvivlat gömma hungern för andras blickar,

övertygad om att när jag låter dem se kommer de också att skrämmas.

 

Vem har öppnat den?

varifrån kommer hungern? Vad, eller vem, kan stilla den?

vad finns att göra mot en övermäktig motståndare?