Tid är ett skrämmande fenomen.

Konceptet är komplicerat i sig, och även om mänskligheten har satt objektiva parametrar för att mäta tid tycks det mig som om det finns en subjektiv del av det också.

Jag kan sitta hemma, spela videospel och glömma bort tiden som går och timmarna bara flyger förbi, eller så kan jag göra sysslor eller arbeta eller försöka tragla mig igenom en ointressant bok och minuterna tycks mig krypa förbi, det kanske ligger något i uttrycket "Tiden går fort när man har roligt"

 

Att tiden går mig förbi kom jag något burdust till insikt med tidigare i år, omkring Påsk, då jag blev inbjuden till ett event på Facebook.

Titeln löd "10 års Jubileum"

Som jag nämde så var jag inte i insikt att mycket tid förflutit, så jag funderade först på vad jag skulle gjort för tio år sedan som var värt att fira med ett jubileum, och namnet på personen som bjudit in mig var mig inte heller bekant.

När jag sedan klickade på sidan för eventet och såg den bild de valt som header så föll äntligen poletten ned, och insikten slog mig hårt.

Det var tio år sedan jag slutade grundskolan.

 

Nu i helgen som varit var det då dags för återträffen att äga rum, då jag aldrig varit mycket till en festare i "medelsvenssons" ögon så var förväntningarna inte så höga för mig, jag föreställde mig stå och trycka i ett hörn för mig själv medan resten av de samlade dansade loss tilsammans.

Men jag var även beslutsam om att göra vad jag kunde för att undvika detta allt för välbekanta scenario.

 

Med en nervositet som inte infunnit sig på länge vandrade jag grusgången upp mot platsen där en folksamling redan samlats i små klungor. En del av perosnerna kände jag igen, en del kunde jag till och med namnen på, men det var oroande många jag varken kände igen eller kunde namnen på.

Kvällen bjöd på lekar, tävlingar, mat, dryck och en hel del dansande. nog fanns det perioder där jag tog ett steg bakåt och intog en lutande ställning mot en gavel och övervakade rummet och dess invånare, men det fanns även tillfällen då jag sjöng med i snapsvisor och pratade dåtid och framtid med flera gamla skolkompisar.

Jag minns ett par uppspärrade ögon på en av personerna när de kände igen mitt namn och en anmärkning att "Vi hade vissa meningsskiljaktigheter". Jag mins en av värdarnas upprepade frågor om jag hade det roligt (Jag började misstänka att jag inte var ensam om att ha bilden av mig i det där hörnet)

Jag minns också en av kvinnorna berätta att de lästen min blogg (lite överaskande för mig, då jag inte föreställt mig något intresse för den här bloggen. Om det inte framgår, så uppkattar jag engagemanget.)

 

Under resan hemåt sent på natten kunde jag inte låta bli att glädjas över kvällen, där jag lyckats åstadkomma att vara del av festandet och inte låta den asociala sidan av mig ta överhanden.

 

Ha det bra så ses vi!!

 

// DCB