I'ts Kind of a Funny Story

Craig (Keir Gilchrist) skriver in sig på ett mentalsjukhus efter att ha haft återkommande drömmar om att ta sitt eget liv och efter ett år av depression. Under sina fem dagar på avdelningen lär han känna de andra intagna, speciellt den något paradoxale Bobby (Zack Galifianakis) och den mystiska Noelle (Emma Roberts), som båda kommer att vara stora influenser i Craigs behandling.
Filmen har en jämn skådespelarprestation och regissören har gjort ett fint arbete med alla delar. Att den för mig välbekanta Lauren Graham (känd som Lorelai Gilmore i Gilmore Girls) gör ett uppdykande som Craigs mamma Lynn gör inte saken värre.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som jag gillar i den här filmen, kanske är det Craigs och Noelles trevande och bitvis väldigt dramatiska förhållande, eller Zacks underbara tolkning av den mångveckade Bobby. Kanske kan det vara Storyn, eller manuset eller rent av den sparsmakade geniala musiken, nästan minimalistisk.
Något är det i alla fall, för det finns bara en eller två filmer som ligger över den här på min tio i top.
D D D D D D D D D D
skriven
hmm...rätt bra film måste jag medge själv...känns lite som en blandning mellan Patch Adams och In good company. Om man dessutom skulle lägga till lite ungdomligare känsla. Tak-scenen har lite David-kännsla över sig med stillbilderna...eller kanske är det dialogen...
MVHH