För att fortsätta med vampyrtemat (om än ofrivilligt, insåg sammanträffandet nu) och göra min gode vän dcritic glad har jag nu dammat av den senaste filmen han lånat mig. "Dracula: Dead and Loving it"

 

 

Året är 1893, Greve Dracula (Leslie Nielsen) har köpt ett hus i London och har nu rest från sitt hemland Transylvanien. Här möter han sina nya grannar, en psykolog vid namn Dr. Jack Seward (Harvey Korman), hans dotter Mina (Amy Yasbeck) och dennes charmanta väninna Lucy (Lysette Anthony). Betagen av deras skönhet besöker Dracula dem med målet att göre dem till sina nya gemåler, men upptäcks av Seward och Minas fästman Jonathan (Steven Weber). Tillsammans med den egensinnige Dr. Abraham Van Helsing (Mel Brooks) söker trion män efter ett sätt att bli av med vampyrplågan innan han tillintetgör dessa två vackra kvinnor.

nämnvärd är även Draculas lilla minion, Tomas Reinfeld (Peter MacNicol).

 

Som närvaron av Mel Brooks avslöjar är detta inte något annat än en... ja vad är det? Komedi? Parodi? Satir?

I alla fall är det humor. Leslie Nielsen har vi sett i andra filmer som den Nakna pistolen och Spy hard, även dessa underbar komik.

Komedin i Brooks filmer är av det där slaget att när man gör något seriöst slår det fel, som när någon somnar för snabbt när du försöker hypnotisera dem eller att ge order till två personer samtidigt och försöka skilja dem åt genom att säga "Du", roligt, men på ett enkelt och ibland inte så sofistikerat sätt.

Även om det är underhållande så skulle jag föredra det sofistikerade mer, men enkelhet går hem ibland, men främst när det hamnar i ett kärt tema (mitt exempel är min favorit i Brooks filmer, Spaceballs som slår nära star wars, ett ömt kapitel hos mig)

Även denna film, med fokus på de mer mörka vampyrmyterna till skillnad mot den modernare romantiseringen av dem, går hem hos mig, dock inte lika mycket.

Komiskt, men inte mer än så.

 

D D D D D D D D D D