63. Hajen Som Visste För Mycket

Jag har tidigare sagt att jag inte tyckt om äldre svenska filmer, innan Hur många Lingon Finns Det I Världenmen helt sant är inte det. Det finns några hjältar som har följt med mig igenom min uppväxt och som inspirerat mig och inte minst hållit mig på gott humör, skaparna bakom de underbara filmerna och revyerna som jag kan citera i timtal, 'klassiker' som Casinofeber, Monopol och inte minst Macken.
Jag pratar om inga andra än Galenskaparna & After shave!
Här kikar vi lite extra på deras film från 1989, "Hajen Som Visste För Mycket"
 
 
I den här filmen om det sena 80-talets börshajar möter vi Samuel Plottner (Claes Eriksson), en byggherre som vet för mycket, i det avseende att han vet att han har tre söner fast han bara ha en, Joakim Alexander Lukas Plottner (Anders Eriksson) (döpta efter Kalle Anka för att de skulle ha tur och bli rika). Joakim i sin tur vet också för mycket, för han har ju kunskapen av tre personer...
Joakim har en flickvän, Cilly Cumberland-Brons (Charlotte Strandberg), vars far, Lennart Cumberland-Brons (Peter Rangmar) jobbar åt Benny Hörnsteen (Per Fritzell), Sveriges rikaste man, och dessa båda hajar jagar efter mer pengar.
När Dixie Hopper (Kerstin Granlund) dyker upp tillsammans med Helge Lock (Jan Rippe) och avslöjar att hon är brödernas länge saknade moder brakar allt lös, Nu smids det planer på många håll och alla i smeten vill ha åt Samuels pengar, och alla verkar veta mer än vad de borde...
 
Jag tror att jag skulle kunna redogöra för hela historien av den här filmen, och de som känner mig har med största sannolikhet hört mig citera många repliker ur denna fantastiska film, "Hur [***] har du räknat ut det?", "var är min son, Lukas?"-"På Månen" "Vad gör du här?"-"Säljer hattar" för att nämna några minnesvärda citat.
 
Galenskaparnas fina känsla för välsmorda övergångar och deras enkla men likaså raffinerade humor gör filmen till en fröjd att se, för att inte tala om sångerna, "Kung av ett sobert Kaos" och "Om man vill bli rik" bland andra.
 
Tillsammans med filmen Monopol är denna sköna historia ett av mina starkaste barndomsminnen.
Om du känner mig och ser filmen kan nog många pusselbitar falla på plats, det tror jag får räcka som förklaring till varför det här är en film jag sätter där uppe bland mina favoriter.
 
D D D D D D D D D D
 
 
1 dcritic:

skriven

hmm...behövde du säga mer än galenskaparna innan du gav denna film 10/10? Finns det något de har gjort som du inte tycker om? finns det det? Kommer ihåg att jag sett lite av den här filmen...har för mig att jag byte kanal efter ett tag senast den gick på tv...eller så var det någon annan som hade fjärrkontrollen(På så här sätt kan jag sänka filmen utan att ta skulden för det! Genialt! Om jag bara inte var så egoistisk att jag var tvungen att skyta om det... :p)
Finns det andra gamla svenska filmer i din barndom som tilltalar? Drömkåken? En på miljonen? Jönssonligan? Strul? Sällskapsresan? soldat Bom? Svensson svensson? Sunes Sommar? Änglagård?
Annars rekomendera jag Hundtricket! tror det är den mest romantiska filmen jag sett...

MVHH

Svar: Jag förstår inte varför du tar i uppgift att såga mina käraste filmer hela tiden, är det för att jag vägrar japanska?Du har ju en poäng där, Strul och Drömkåken är riktigt trevliga, Björn Skifs är ju underbar.
Sällskapsresan avskyr jag, det är sådan där outhärdlig situationstragikomedi som jag bara inte står ut med, likaså med Sunes Sommar och Bert.
David Bergfors

2 dcritic:

skriven

hmmm...har jag tagit i uppgift att såga dina kära filmer? I så fall ber jag om ursäkt... var inte min mening att var elak...(tror jag var ett tag sedan jag skrev det där.. :p) Del av poängen var att det finns lite delade osikter mellan olika personer...du vet som de(eller dom :p) säger: Smaken är som baken...vidrig! :p
O så undrar jag om du inte är lite partisk när det gäller galenskaparna?
Jag har accepterat att du inte kommer att titta på japansk film, så det borde inte påverka mig så mycket. Jag har ju dessutom insett att jag nu kan berätta en hel film för dig utan att spoila något och det är ju ett nöje i sig. Dessutom e de japanska filmer som är något utöver de vanliga oftast tecknade eller svartvita(dvs gamla eller vad jag kallar gamalt...andra verkar anse att 90-tals filmer e gamla...vilket som givetvis får mig att känna mig gammal :( ) så det krävs ett speciellt sinnelag för att kunna njuta av dem... undantag finns dock...
Det jobbiga e väl att du verkar vara rätt fokuserad på USA...vilket som jag tröttnade på för några år sedan...eller trodde att jag gjorde i alla fall...men du är ung du kanske kommer dit snart du med...
Vet ej om jag sett Strul egentligen...drömkåken e rätt bra dock...Stig Helmer filmerna e inte speciellt bra enlig mig...bästa av dem e nog den ofrivillige golfaren...
Svårt för situationstragikomedier? låter som vi delar en del bra smak ändå...

MVHH

Kommentera här: