Movies - 50. Avatar

50. Avatar

2 juni 2012, 00:22

För en vecka sedan skrev jag min senaste recension och min tanke var att jag redan dagen efter skulle lägga upp nästa. Men livet är inte alltid som man tänkt men nu har vi kommit hit ändå. En del av anledningen till fördröjningen (som till och med orsakat en påminnelse från vår kära dcritic) är just nummret på inlägget; detta blir min femtionde film som jag recenserar här på bloggen. En milstolpe som detta får inte gå förbi obemärkt så idag bjuder jag på en av mina tre favoritfilmer: "Avatar"

I en inte allt för avlägsen framtid har människan bemästrat rymdfärder, ca sex års resa härifrån finns en måne som hyser liv och en mineral som är högt skattad för människan, månen heter Pandora och mineralen som kostar 20 miljoner per kilo heter unobtainium (unobtain= oanskaffbart). Här möter vi Jake Sully (Sam Worthington), en rullstolsbunden marinkårssoldat vars tvillingbrors olägliga död satt käppar i hjulet för ett stort företag. På grund av den delade genomen erbjuds Jake sin brors jobb som så kallad "avatarförare". Konceptet bygger på en klon med blandad DNA från människa och Na'vi, pandoras infödda befolkning, som kan styras av människan som DNAt kommer ifrån då nervsystemen går att synkronisera. I sin ovanliga sits som soldat i Na'vi-kropp hamnar Jake mitt mellan de strama relationerna mellan soldaterna (Ledda av col. Miles Quaritch (Stephen Lang)) som för ett hårt krig mot de motstridiga Na'vi och vetenskapsmännen (ledda av Dr. Grace (Sigourney Weaver)) som gör allt för att förstå denna fantastiska värld. När Jakes Avatar hamnar ute på vift, vilse och ensam i Pandoras djungler möter han Neytiri (Zoe Saldana). Efter ett tecken från Eywa för hon honom till sin stam som låter honom stanna, trots hans underliga status som "Drömvandrare". Nu skall han lära sig Na'viernas liv och leverne och långsamt börjar han förstå det märkliga band som folket har med naturen runt omkring och vilken skadlig inverkan människornas girighet verkligen har.

Tolv år efter Titanic återkommer skaparen James Cameron till bioduken med ett projekt som tagit lika lång tid att skapa. En del kanske säger "den som väntar på något gott..." och kanske håller jag med. Utan tvekan har både tid och pengar ($ 237 miljoner) lagts ner på denna fantastiska visuellt och ljudligt stimulerande resa i en ny värld, en ren utopi. All datateknik och musik kan inte upplevas på de små dukarna, min tiotumsskärm och enkla 2.1-ljudsystem räcker inte till, kanske inte ens de raka 5.1 och 32-tum min familj har i vardagsrummet.
Med den mästerliga datatekniken som lyckas skapa en hel flora av nya växter och djur och infogar människor i det, för att inte tala om minspelet som överförs från människor till Na'vi, även om skådespeleriet får ta plats i baksätet i detta ekipage helt styrt av visuella effekter kan man inte banalisera arbetet som de gör. En viss genialitet ligger också i det relativt korta steget mellan dagens teknologi och filmens, vilket rotar tittaren i bekanta kretsar samtidigt som det öppnar upp för logiskt steg till framtiden.

Att recensera Avatar utan att nämna den uppenbara parallellen till den kända historien om Pochahontas vore bara dumt, men trots att historien inte är helt originell är arbetet kring något så utöver det vanliga att allt känns helt nytt.

Det är så mycket jag kan säga om denna film, om Tsaheylu - bandet, om Toruk, Ikran, själarnas träd och allt det andra i filmen, men att skriva rad på rad om det kan inte ens börja förklara hur fantastisk denna värld ter sig, så jag tror jag ska nöja mig där.

Så vad är det då jag gillar så mycket av den här filmen? kort sagt allt. Action, kärlek, den fantastiska resan på en annan himlakropp (jag kan inte säga planet, för pandora är en måne).
Men det jag kanske främst tilltalas av i allt detta är kanske vad som verkligen särskiljer mina favoriter från mängden, ett löfte om en ny chans, ett nytt liv.

D D D D D D D D D D

Kommentera här: