Troy
Det är dags för en epos filmatiserad, sent omsider skall jag se den, "Troy"
Homers episka berättelse, Illiaden, om de grekiska hjältarnas öden är här filmatiserade i sann filmskaparanda.
Här möter vi de kända karaktärerna, Akilles (Brad Pitt), Paris (Orlando Bloom, The Three Musketeers), Helen (Diane Kruger), Hector (Eric Bana), Odysseus (Sean Bean) och många fler i omständigheterna kring de händelser som så många referenser syftar till.
Hedersomnämnanden är; Rose Byrne, Brian Cox och Peter O'Toole.
Illiaden, originalberättelsen om trojanska kriget och ett mycket långt verk som stått emot tidens tand i flera årtusenden i mången version har något jag saknar hos denna aningen grova filmatisering. En av de största missarna är de grekiska gudarnas tvister i enlighet med människornas dispyter, det var ett tag sedan jag läste verket men jag vill minnas att gudarna höll vadslagning om vilken sida som skulle vinna.
Men nog om originalverket, det är ju filmen vi är här för att diskutera, men jag vill att ni ska höra bakgrunden för att kunna förstå min ståndpunkt.
Trots mina favoritscener med dialog emellan de olika karaktärerna kan jag tycka att filmatiseringen saknar en hel del djup, ju mer jag tänker på saken kan man betrakta denna film som en visualisering av de händelser som gestaltats verbalt eller skriftligt i Illiaden.
Om detta nu är fallet ska jag inte säga något illa om de strider som gestaltas, de är visuellt välgjorda arbeten, och inte heller kan jag klandra någon för faktafel, det jag däremot ifrågasätter är varför så mycket tid lades ned på sexscener, mitt primära utlåtande direkt efter filmvisninger lydde;
För mycket manlig rumpa.
D D D D D D D D D D
skriven
Många karaktärer, men det verkar inte hända så mycket mellan dem. Eller är det bara jag som känner för lite? Troja verkar vara en berättelse som skulle kunna vara fenomenala soppa som den svenska filmen "gangster" är och som jag tror att George R.R. Martin's "A Game of thrones"-serien(eller A song of Ice and Fire som serien heter egentligen. Första boken heter dock A game of thrones) är. I troja känns det som soppan inte är tillräckligt omrörd för min del. En del karaktärer möter aldrig varandra och en del gör det bara för att döda den ena.(vilket som förhindrar utvecklingen av ytterligare drama mellan personerna.
Rätt bra recension. Tycker om att det finns lite eget tycke i den. Sen tåls det kanske att diskutera om gudar stavas med lite eller stor g. Ifall du undrar om jag tycker att det ska stavas med stort, så ger jag dig här en ledtråd: Nej!
MVHH