Varje mening jag vill uttrycka är inte bara synisk och domedagsaktig, utan det vill smyga sig in svordommar däri.
Vilket visar på vilket sällskap jag har här uppe i den lilla hålan Burträsk.
Allt känns så ytligt och hycklande, inget djup någonstans, är det här världen vill jag inte vara med längre.
De närmaste vänner jag har här upp är del i denna ytliga och själviska världsbild, så vem ska jag vända mig till när jag känner så här?
Hanna
Jobbigt...
Anette
Du ska vända dig först o främst till Jesus - när vi är svaga så är Han stark :) Ta extra tid i bön. Bön är något otroligt starkt och mäktigt! Gud hör minsta suck! Läs Bibeln - om så bara nån rad om dagen. Såna här "attacker" blir man utsatt för då o då i livet som kristen. Ge inte upp! Gud är mäktig och Du har vänner som bryr sig! Jag ska be för dig :) Hälsningar från Motala! /Anette
2