Sista helgen med Edelvik

Helgen som gått har varit omtumlande och längre än andra, det som hänt innom mig har sträckt sig över även denna måndag. tre kvällar hängde jag med några i klassen, festade och hade roligt med dem, tog vara på tiden som var kvar. Men i går (söndag) vaknade jag upp med känslan att allt bara var tomt ändå, vännerna här uppe var inte några verkliga vänner och allt var bara meningslöst och ytligt.

Idag var hela skolan på utflykt till Munkviken, jag var på så dåligt humör att jag satte mig på en klippa vid havet och övervägde att vandra rakt ut i vattnet. jag satt och messade med två kvinnor som jag känner för att kanske kunna få hjälp från dem att lösa situationen.

Samtidigt grät jag floder, jag är fortfarande ganska uppgiven och önskar att allt kunde vara slut och över.
Jag har separationsångest från allt här, vänner, miljön. Denna ångest har jag behandlat genom att hata alla omkring mig idag.
Jag har även fäst mig speciellt vid en person, som inte vill eller kan se mig på samma sätt, vilket gör allt så mycket svårare, så mycket hårdare att ta.

jag hoppas att allt löser sig bra, jag överlämnar mig till Gud och gråter av mig lite till.

Ha det bra så ses vi snart!

//DCB
1 Anette:

skriven

Grattis till Examen!! Och välkommen tillbaka till Östergötland :)Gud välsigne dig! Hälsningar Anette (Emil o Annas mamma ;))

Kommentera här: