Idag såg jag filmen The Beaver med Mel Gibson, Jodie Foster och Jennifer Lawrence (min recension finns att finna på min filmblogg; DCB - Movies: The Beaver

Den handlar om Walter, som är kliniskt deprimerad och hans resa med en bäverhanddocka föra att på något vis handera detta. Filmen tog tag i mig.

 

Jag måste erkänna att det finns något lockande i att för en tid avsäga sig själv och låta ett alterego personifierad i en handdocka ta över all kontroll över ditt liv. men om sanningen ska fram: hur dåligt jag än mår nu så är det långt ifrån den botten där bävern mötte Walter.

 

Även om jag inte är så långt gången i depressionen så kämpar jag ändå med att gå upp på morgonen, för ärligt talat, vad är det för mening med det?

Jag är ett totalt misslyckande, allt jag har satt mig för att göra på sistonde har misslyckats totalt.

- Jag har inget jobb.

- Jag kom inte in på utbildningen jag sökte.

- Mina intresseanmälningar till olika företag föräras inte ens med ett "tack för visat intresse" utan endast av bedövande tystnad.

- Jag är helt säker på att en av mina systrar skäms över mig, för att citera henne: "När man tar studenten så skaffar man sig ett jobb och flyttar hemifrån." här är jag två år sedan studenten och bor i mina föräldrars källare.

Till och med det faktum att jag är singel, utan någon som visar intresse, skaver på mig.

 

Jag vet att jag borde rycka upp mig, ta vara på glädjeämnena som finns i mitt liv och hålla tag i dessa för glatta livet, klänga mig fast med krampaktigt grepp och inte bry mig om hur patetiskt det ter sig.

Men när man väl släppt in den där första negativa tanken är man fast i en mörk malström som bara suger en närmar total förintelse.

 

- Jag har länge önskat att jag ska ha en mer tydlig uppgift i församlingen, nu är jag en av ledarna för en dramagrupp med uppgift att ordna ett dramainslag på församlingens gudstjänster i höst.

- Jag har fått äran att spela Jesus i motalas Missionskyrkas påskspel, detta gör jag för andra året i rad.

- Jag har en härlig grupp med vänner som då och då hittar på de underbaraste ideerna på saker vi gör.

- Jag har två underbara föräldrar som älskar mig, och som gör sitt bästa att få igång mig.

- Jag har en Lillebror som älskar mig lika mycket som jag älskar honom, och som alltid kan få mig att bli gladare.

 

Som ni ser så väger de positiva sakerna i den här listan upp det i den tidigare. Men hur klara stjärnorna än är, så kan ett väplacerat svart hål suga upp all glans och konsumera det tills ingenting är kvar, det är svårt att ens påminna sig om att Guds eviga kärlek är riktad mot mig...