A Beautiful Mind
I mitt projekt att beta igenom mitt bibliotek av filmer har jag kommit till en gammal födelsedagspresent.
John Nash (Russell Crowe "Robin Hood") börjar 1947 på Princeton university med ett stipendium i bakfickan och tillsammans med andra unga matematiker kämpar han om att hitta en ny och originell idé som kan revolutionera världen. Som en något udda person med sinnet endast fullt av mettematiken är det hans rumskompis Charles (Paul Bettany) uppgift att få ut honom i livet, vilket leder John till sin stora idé på en bar.
Han stöter huvuden mot andra genier som Martin Hansen (Josh Lucas) och Sol (Adam Goldberg) och möter den vackra Alicia (Jennifer Connelly) som mot alla odds finner honom attraktiv.
Allt han har är sitt skarpa intellekt som inte alltid visar sig vara så tillräkneligt.
Vi får följa John igenom sitt liv som inte alls är som väntat och vi avslutar vår resa året 1994, då han belönas med Nobelpriset i ekonomi för sitt arbete "Equilibrium points in N-person games"
I andra roller jag vill nämna finner vi Ed Harris, Judd Hirsch och Vivien Cardone.
I likhet med andra livsberättelser eller biografier saknar A Beautiful Mind den intensitet som gör äventyr och action till spännande filmer, men saknad av intensitet betyder inte alltid avsaknad av spänning. Stundom är filmen aningen seg men andra stunder är spänningen så tryckande att man knappt vågar titta.
En välgjord film som håller dig ovetande ett långt tag in om vad som verkligen händer som till och med belönats i sig själv med fyra oscarstatyetter, med ett åldringsarbete på skådespelarna som är väl gjort, även om komiken smyger in när Crowe åldras till Mel Gibson med Shean Connerys röst.
Det här är en av de mer intellektuella filmerna i min samling, en film som må vara en skickligt gjord och sevärd film om ändå inte som fredagsmysets höjdpunkt.
(Normalt brukar jag se filmerna två gånger innan jag publicerar dem, för att ge en distansierad och mer objektiv bild av filmen, men även om A Beautiful Mind förtjänar ett bra betyg kan jag inte bära mig till att se filmen en andra gång så nära inpå. Jag skulle nog rekomendera att se den kanske var tredje år eller så, max.)
D D D D D D D D D D
skriven
Dina ord verkar såga filmen hårdare än betyget. Eller kanske är det jag som missminner mig om hur höga betyg du brukar ge. Var ett tag sedan jag såg filmen, men skulle vilja påstå att den har ett rätt bra tempo för att vara en livsberättelse. Så dyker inga andra filmer upp i tanka än the blindside. Vilket som förutom ett lite högre tempo och gladare färger, dessutom hade en så hjärtgripande historia att några fel vore svårt att se.(kanske för att alla tårar hade gjort ens syn suddig :p Nej, inte mina tårar för "jag gråter bara i regnet")
Sedan är jag lite förvånad över att du inte recenserat någon film med Ed Harris tidigare!?
Och sist, men inte mindre än näst minst vill jag på peka att detta var en väldigt bra recension. Inte för mycket information om handlingen utan mer en beskrivning av "känslan"(i brist på ett bättre ord. En mindre formel eller maskinell recension med mer personlig känsla eller "human touch".
MVHH