Så det var vad Gud ville?

Idag skulle det vara filmkväll i kyrkan, lovvecka till ära. Jag skulle ha gått om det inte var så att jag precis missade bussen.

Jag borstade tänderna och fick en ingivelse att jag skulle damsuga av toagolvet lite snabbt, jag var övertygad att jag skulle hinna. När jag sedan går ut och låser dörren hör jag bussen svänga in på gatan, jag springer så fort jag kan, genar över grannens gräsmatta och hinner lagom se bussen svänga av och ur sikte.
Var kom min övertygelse om att jag skulle hinna med att damsuga? Det är en bra fråga.

Min logik leder mig till att tro att det var Guds vilja att jag inte skulle åka in i kväll, men varför?
Det återstår att se. kanske för att jag skulle komma hem sent, kanske för att jag inte borde träffa någon där, kanske för att jag behöver vaka över det annars tomma huset och på så sätt förhindra en olycka.

Ibland vet man inte vad Gud vill, men då krävs tro ändå. Jag litar på att det Gud gör är till mitt och andras bästa, det är min tro.

Ha en trevlig måndag kväll, så ses vi snart!

// DCB