Det känns som om jag vaknat upp ur en dvala.

Nyss flöt jag omkring hemma och gjorde lite vad jag kände för, kollade på TV-serier dagarna i ända, hoppade över några nätters sömn till fördel för olika serier. (en natt var det maraton på Falling Skies) lagade mat när jag kände för det eller hittade på något med kompisarna snabbt och spontant.

 

Nu helt plötsligt har jag fått rutiner som täcker det mycket av min tid, jag inser att dagarna går mycket snabbare nu. Det har börjat växa fram ett schema, visserligen lite löst i vissa ändar, men ganska fast är min morgonrutin.

Det träningsschema jag nu inlett har fått mig mer aktiv och jag har en mycket gladare attityd, jag har idag investerat i ett par nya fina träningsskor.

 

Men det är inte bara träning på morgonen jag har på schemat nu, Fritidsgården vår församling har på onsdagar sätter igång nästa vecka och jag ska börja mitt tredje år som ledare där. när jag nu gått in i Arbetsförmedlingens "Jobbgaranti för ungdomar" har jag vissa åtaganden i anknytning till detta, jag måste säga att projektet låter mer lovande än jag först trodde.

Höstupptakt innebär även fredagar på "Godis", Mission-, Baptist- och Pingskyrkans ungdomsarbete och detta är ytterligare en fast punkt på mitt schema, och även om det blir mycket kan jag ändå kläma in mina kära serier och filmer lite då och då, lite hobby måste jag ju ha.

 

 

Att allting händer på en och samma gång nu, alla aktiviteter som kommer igång och allt jag måste göra på uppdrag av Arbetsförmedlingen (för min egen skull, jag vet, men jag ser det fortfarande som uppdrag från dem) skulle för bara några veckor sedan bara begravt mig i någon form av depression, men kan ni ana hur det känns nu?

Bara bra! Jag gick till och med förbi en körskola och kontrollerade möjligheterna för att skaffa mig körkort idag.

 

Så från ett inlägg i månaden till två på en dag? Nu får jag istället lägga band på mig.

 

Ha det så bra så ses vi snart!

 

// DCB