Överväldigande

Som jag skrev sist fick jag ett erbjudande om en etta inne i Motala, vilken jag självklart tog.
 
Men desto mer jag ser in i allt som ska göras kan jag inte låta bli att inse hur mycket som jag förbisett.
Bland elräkningar och inträdesavgifter, hemförsäkringar och alla möjliga abonnemang och kostnader kan jag inte hjälpa att gripas av lätt panik.
Senast i går kväll, strax efter tolv satte jag mis käpprak upp i sängen och kladdade ner brandvarnare på ett papper.
 
Det är ett exempel på hur min hjärna nu går på högvarv för att behandla allt som ska fixas under den månad som är kvar innan jag kan flytta in i min alldeles egna etta på 45 kvadrat ute i västra delen av Motala.
De första dagarna var värst,jag var så i gasen av det faktum att jag skulle ha en egen bostad att jag retade gallfeber på familjen med alla små och stora saker jag ropade ut till inköpslistan.
 
Med facit i hand kanske det var lite överilat att besluta sig för att ta lägenheten dagen jag var på visningen, men nu står jag här och tänker inte backa på beslutet.
 
Aningen överväldigad och skrämd inför den påträngande framtiden håller jag hårt till löftet att Gud är med mig alla dagar in till tidens slut.
 
Ha det bra så ses vi!
 
// DCB