Restless...

Ibland orkar jag inte leva, allt är falskt och tomt. Det förväntas ifrån olika håll att jag ska ta ett job, vilket job som helst, bara jag får pengar. men jag klarar inte en sådan falskhet, om jag inte trivs med ett job, om jag inte ens är intresserad av att göra det som nämns i arbetsbeskrivningen vägrar jag att ens överväga att söka det, då går jag hellre på gatan om det är det jag har att välja på.
Är det inte det så är det något annat som är falskt, som att gå runt hemma och ha ett påklistrat leende på läpparna, trots att jag helst vill skrika och gorma och slänga saker omkring mig. Varför? Ingen aning!

Men det finns lite ljusa stunder, som att ha trådlöst bredband och dator i sängen, serier: Here I come.

I morgon ska jag till tandläkaren, vi ska se hur länge till jag ska ha min tandställning...

Ha det bra så ses vi! Guds frid!

//DCB

P.S. min almanacka gav mig ett ordspråk... "Det är svårt att behålla lugnet när man är sysslolös"
1 Anonym:

skriven

Känner igen mig i det mesta du skriver, det är så... ärligt. Att folk förväntar sig saker av en gör att man får lätt panik och blir orkeslös på något sätt... Inte för att jag någonsin har sökt jobb, men det finns ju anda saker som man förväntas göra här i livet. Men be till gud, och prata med honom. Han är rätt grym att prata med, det jobbiga brukar liksom bli mindre illa när man pratar med honom. :) Hoppas saker och ting blir bättre. E

2 Hanna:

skriven

Alltså. Jag skriver typ alltid samma saker, tror jag i alla fall.. Men nästan allt på din blogg som du skriver känner jag igen mig i. Knas.. Men alltså, det blir bra. Nån gång. Livet är (som man så ofta får höra!) som en stor berg-o-dalbana. Hur surt allt än kan vara, hur less man än är på allt - även om det gäller själva livet - så kommer det ändå ljusare tider. Kan ta ett tag, men dom kommer faktiskt.

Kram, mig!

Kommentera här: