Gamla vänner och nya tider
Men det jag inte får grepp om är mina vänner. De vänner jag har i min närhet får jag nästan kämpa för att träffa, kanske är det bara jag som vill ses mer än "nödvändigt" men jag känner att jag saknar djup i relationerna...
Sedan har vi alla de vänner som man skulle kunna säga att jag lämnat bakom mig, de där vännerna från gymnasieklassen, eller högstadiet, eller Burträskarna.
Då och då slås jag av en tanke, kommer att tänka på en person som jag var väldigt nära då det "begav sig", men där kontakten minskat alteftersom tiden gått. Jag kan ju komma att tänka på en person, undra hur hon eller ham mår, vad de gör, var de bor... lite sådana saker,
Då kommer jag på tanken att ingen hör av sig till mig. Är det bara jag som bryr mig om hur mina gamla vänner i högstadiet har det? Är det bara jag som minns det där gänget som jag gick sexan med, hur kul vi hade eller hur trevlig våran lärare var?
Är det bara jag som bryr mig?
Guds rika frid tillönskar jag er!
// DCB