Min hjärna är lustig.

 

I de fall jag verkligen behöver den, som planeringsmöte inför höstens fritidsgård jag hjälper till på, så står den helt still, inte hjälper det med en herre med ofattbar svada bredvid mig.

 

När jag vill ha lugn och ro, som när jag ska sova eller bara ta det lite lugnt och slappna av i tystnad, går hjärnan på högvarv och spottar ur sig ena idén efter den andra. Jag vet inte hur många scener till mina böcker jag skriver som dykt upp fullt utblommade och klara att skrivas ned när jag ligger i sängen och försöker sova.

 

Det är inte bara nyttiga tankar som dyker upp när jag minst anar det, ibland dyker jobbiga eller smärtsamma minnen upp utan förvarning och sänder mig ner i en negativ spiral av "tänk om..." och "Jag borde ha..."

 

Det enda jag kommit på som hjälper i sådana tillfällen är att fly, fly bort ifrån verkligheten och begrava mig i en eller flera TV-serier. Även om det inte hjälper i längden, det fungerar som en pausknapp för mina tankar, så får jag 40 eller 20 minuters uppehåll i tankarna så att jag kan ladda om inför nästa attack.

 

Det enda som faktiskt hjälper är Gud, men allt jag får av honom verkar vara tid att bearbeta tankarna i lugn och ro. Och tid har jag gott om som arbetslös.

 

Nu har jag överlämpat tillräckligt med oro och ångest på er läsare för ett inlägg, men jag vill lämna er med tipset jag förstått gäller i alla aspekter i livet: Ge aldrig upp!

 

arbetslös? Ge inte upp!

'Inget' svar från Gud? Ge inte upp!

 

 

Ha det bra så ses vi!!

 

//DCB