Återigen är det ett bra tag sedan jag skrivit något här på bloggen, men sedan dess är det ju inte mycket som förändrats, så vad skulle det vara för kul att läsa? Jag är fortfarande arbetslös, vilket jag egentligen får skylla mig själv för, och sitter fortfarande mest framför datorn.

Om möjligt har jag sjunkit ännu lägre i min självömkan.

 

Men några ljusglimtar finns det ändå, för inte så länge sedan hade mina vänner och jag ett fint litet filmmaraton, Disneyfilmer från morgon till kväll, eller rättare sagt ungdomsvarianten; från Lunch till Natt. åtta filmer hann vi med men ändå har jag inte på mina tjugoen år sett Skönheten och odjuret, ett faktum som är ungefär lika främmande för vissa som att någon inte sett Star Wars är för mig.

 

Men nu till brytningen, det som fick mig att trots det djupa dike jag befinner mig i besluta mig att skriva här igen.

för två dagar sedan beslutate jag mig för att träna lite, det i sig är kanske inte så häpnadsväckande men när jag nu tagit mig i kragen och utmanat mig själv att varje dag göra 20 armhävningar, sit-ups och rygghäv har jag bara på de här två dagarna fått mer energi. 20 stycken är kanske inte mycket, men det är precis vad jag orkar nu till en början. Inatt sov jag dåligt, jag vet inte när jag somnade, jag låg och vred mig som vanligt fram till långt efter ett, men jag vet att jag vaknade klockan fem. Jag försökte somna om men efter en timme stod det klart att jag inte skulle somna om. Så jag gick upp med en stor mängd nyfunnen energi.

Så nu har jag varit ute på min Dagliga promenad, ätit min frukost och till och med sett några avsnitt av How I Met Your Mother utan att känna att jag inte utfört något. och klockan är ungefär lika mycket nu som jag vanligen gått upp de veckor som paserat!

 

Jag kan bara tacka Gud för den nåd som visas mig, stärkt av denna återfunna vetskap om att Herren älskar mig tror jag att jag kommer komma på någorlunda rätt köl innom kort, kanske till och med söka några fler jobb!

 

Ha det Bra så ses vi!

 

// DCB