Framtiden, typ bröllop och sådant
Det var fantastiskt att se en bröllopsfest såhär, alla tal, spexen, hela stämningen, och det satte fart på mina tankar.
Det är väl snart dags för mig och mina vänner att "gänga" sig. Kanske inte så snart då vi alla egentligen står lika långt ifrån dagen, alla är vi singlar...
När jag fick höra brudparets vänner och släktingar hålla tal om vad hyss de har gjort och vilka personligheter paret hade kunde jag inte undgå att tänka mig hur talen till mig skulle låta. Något som skrämde mig var min första insikt: Jag kunde inte komma på vem jag var sådär på rak arm, jag kunde inte definiera min egen personlighet.
Visst har jag en personlighet, om man gräver riktigt djupt här inne. Men om jag är osäker på vem jag egentligen är, hur kan någon egentligen lära känna mig så väl att vi kan ta beslutet att vi passar så bra att vi vill dela våra liv med varandra? Hur kan jag hitta en livskamrat utan att först ha en tydlig definition på vem jag är?
Svaret är att det kan man inte. Jag tror på att för att ett förhållande ska fungera, (eller ens vara möjligt) måste man först vara trygg i vem man är, för utan det kommer man lätt in i situationen att man definierar sig i varann, och då blir det ett hycklande förhållande, något som inte är sant. Man är inte en egen person utan ställer in sig efter vad den andre vill ha av en, det är en sorts självförnekelse.
Jag tror det är viktigt att först fundera ut vem man är själv innan man kan tänka på att skapa ett liv med en annan.
Så vad vill jag säga med detta? Jag antar att jag har förhoppningar om att du som läser det här kan få hjälp i ditt liv av min kamp, min strävan. Kanske är det del i min egen utveckling, så att jag kan bearbeta mina frågor om livet.
Det leder mig in på ett tips som jag vill ge er. Det finns en väldigt bra bok som jag tyvärr måste säga att jag inte varit så aktiv i läsandet av som jag skulle vilja: "Basic Instructions Before Leaving Earth" Bibeln. I den finns vad jag tror är nyckeln till livet. Där, med hjälp av den helige anden, finns svaren på frågorna om Livet, universum och allting. och det är inte 42.
Tack mina vänner för att ni står ut att läsa mina stundom riktigt deprimerande texter, jag hoppas ni inte behöver brottas med mina bekymmer utan kan finna svaren någonstans här, och såklart i Guds ord.
Guds rika välsignelse, ha det bra så ses vi!
//DCB
skriven
David! Ville bara visa att jag fortfarande tittar in här titt som tätt. Stor stor kram på dig!