Jag tänkte nu bryta den sakrala trenden och gå in på kanske mer profan mark (om du inte visste det är jag förtjust i mer "akademiska" ord).

 

Igår var jag i egenskap ar arbetssökande på en introduktion för Jobbcoach, något jag via arbetsförmedlingen har tillgång till. Jag fick veta att jag från måndag och sex veckor frammåt ska återvända till skolbänken.

Jag måste säga att detta känns rikigt bra, programmet innehåller precis vad jag hoppades på och jag tror att jag hittat rätt verktyg för mig att komma igång med att slipa mitt jobbsökande.

 

Tidigare den dagen satt jag en stund med min ekonomi och fick mig en glad överraskning, i veckan har jag fått pengar från både A-kassan (långt eftersatt, gällde Maj-Juni) och Försäkringskassan, så nu kan jag stå lite stadigare.

 

Fortfarande är målet att skaffa mig ett jobb, samla ihop ett kapital och flytta ut från föräldrahemmet, och jag tror att den här jobbcoachen kan hjälpa mig en bra bit på vägen.

 

Även om jag beskrev det här som ett lite mer profant ämne är jag och förblir helt i Kristus, vilket resulterar att jag aldrig någonsin kommer vara helt profan, jag ser Guds hand i min situation, och jag fylls av tacksamhet för hans omsorg över mig.

 

Nyligen har jag gjort en omvändning, jag har valt att lägga mer tid på att söka mer av Gud. En smart person beskrev det andliga arbetet som att gå uppåt i en nedåtgående rulltrappa; om du inte kämpar dig framåt så går det nedåt.

Jag gjorde misstaget att nöja mig med min situation, vilket med denna pricip resulterade i att det gick nedåt för mig. Nu har jag tagit nya tag i min relation med Jesus och då har han direkt öppnet nya dörrar för mig! (Matt 6:33)

 

Amen, Gud är god!

 

Ha det bra så ses vi!

 

// DCB