När jag häromdagen städade mitt rum flyttade jag runt några riktigt gamla saker som egentligen bara ligger och samlar damm. Där hittade jag en gammal almanacka från 2003.

 

Det var ett spännande år för mig:

Jag fick en flickvän, jag fick en lillebror, jag döpte mig och jag blev av med min flickvän.

(det var även året kriget i Irak inleddes, jag har ingen aning om varför jag skrev in det i almanackan)

 

Just idag, åttonde september är det då nio år sedan jag blev dumpad, (därav sorgen).

Jag vill minnas att det var dagens första rast, en måndag och sensommaren var ett faktum, trots det något mulna vädret var det ganska varmt. Min flickväns kompis tog mig åt sidan på skolgården och gav mig beskedet att jag inte längre hade en flickvän.

 

Jag gick i sjätte klass på Dansäterskolan i Borensberg, de som vet var det ligger vet även att skolan ligger i anslutning till ett större skogsparti, vilket jag nu utnyttjade. Jag gick till en glänta med täta väggar av enbuskage. Det gjorde ont att bli dumpad, efter fem månader tillsammans var det slut utan ens en förklaring. Jag satt där i mitten av gläntan och såg gråtande på himlens mörka moln. Jag undrade hur jag skulle kunna orka mig upp därifrån och gå tillbaka till skolan, men just som jag ställde mig frågan så fick jag svar från Gud.

 

Jag hade redan då kontakten (fyra veckor efter mitt dop) med Gud då jag kunde höra hans röst.

Svaret ersatte mina tårar i ett skratt, jag kommer inte ihåg skämtet, men jag minns att himlens nyss så mörka molntäcke spruckit upp och solens strålar belyste ett litet område just där jag satt.

Till och med när livet ter sig som mörkast finns Herren där och ser dig, därav glädjen i dagen.

 

Jag hade en vana att döpa dagarna det året, detta är årsdagen nio år efter Sorgens och Glädjens Dag.

 

Ha det bra så ses vi!

 

// DCB