Veckan som gått har varit en sådan där spännande fullspäckad och utpumpande vecka.

Det kanske låter lite paradoxalt då det har varit en långhelg på fyra dagar här nyligen, påsken.

Men för oss kristna är detta en speciell tid, tiden på året som vi speciellt minns vad Jesus gjorde för alla oss människor för sådär 2000 år sedan.

Därför börjar jag berätta om redan förra helgen, alltså inte för sju dagar sedan utan tio dagar sedan.

 

Som skådespelare och aktiv i församlingarna i Motala finns det en sak som nästan är obligatorisk: Påskspelet. den gång på året då Missionskyrkan sätter upp en stor föreställning där vi gestaltar de händelser som utspelade sig i Jerusalem för två tusen år sedan, Jesus, Guds son gav sitt liv för våra synders skull för att vi skulle kunna ha evig gemenskap med honom.

Som ensam manlig "professionell" skådespelare (det innebär inte att mina kollegor är dåliga, långt ifrån) så föll Ansvaret / Äran / whateveryounameit att gestalta Jesus på mig. Det är en stor ära men också en stor utmaning att porträttera människan som var mer än en människa. Jag är orolig varenda gång jag gör det att jag ska göra en porträttering av Honom på ett felaktigt sätt och ge en dålig bild av denna viktiga person... Ja, mina farhågor och min tvekan är svår att sätta ord på, jag brukar förkorta det med att jag har en djup respekt för rollen.

 

Så, i alla fall togs förra helgen upp av påskspelet "The Triumph" i all sin glans och därav var min bild på framsidan av minst två tidningar under veckan som gick.

 

Efter en hektisk helg, (fredag och lördag repetitioner, söndag och måndag föreställningar) så var det bara att bita ihop och gå tillbaka till Östenssons och praktiken.

Något jag upptäckt som "vuxen" är att veckorna går otroligt fort och det viktiga i livet egentligen händer på helgerna, så vi går raskt vidare till denna långa påskhelg, som jag först hoppats skulle vara en helg då jag fått vila mig ifrån allt och bara få vara ledig som jag alltså inte varit på två hela veckor.

 

Men där fick jag, i helgen var Team Evangelisation här i stan och självklart så skulle vi vänner vara aktiva och gå på möten och arbeta mer för Guds rike, vårt rike.
Detta gör att jag nu sitter här måndag förmiddag och önskar över allt annat att bara få vila och ta det lugnt. men ytterligare en upptäckt som vuxen är att det är dessa lediga dagar som allt det där man inte hinner annars måste göras. Återvinningen skall gås iväg med, städning skall göras och alla möjliga andra saker finns på listan.

 

Men nu till min titel, Påsktraditioner och gamla böcker.

Traditioner har vi snuddat vid lite i och med påskspelet, men sedan gled jag iväg lite från ämnet, men nu vänder jag mig tillbaka dit. en annan tradition är familjens påskbord, vi träffades påskafton och åt mat hemma hos mamma och pappa och begav oss sedan till Mormor och Morfars hus. där firade vi min syster som fyllt nyligen och sedan började vi, något absurt diskutera olika möbler och detaljer i huset och vem som skulle få ärva vad.

(mina Morföräldrar är än så länge ganska unga så att diskutera deras bortgång låter väldigt absurt i mina öron)

I ett led i detta gick vi en räd i deras osorterade källare och jag gick därifrån med en ny fin bokskatt. några gamla böcker är nu mina.

Bland annat min nya ögonsten: en vackert inbunden Bibel av 1878 års översättning tryckt 1903.

låt det sjunka in: en 110 år gammal bok huserar nu i mitt hem, jag som knappt levt en femtedel av den tiden.

 

En efterlängtad tradition (och den jag finner viktigast under påskhelgen) fick jag mig tillfreds på Påskdagens kväll då under ett möte mötesvärden ledde oss i proklamationen att:

Ha det så bra så ses vi!

 

// DCB