44. Stardust
Tristan Thorn (Charlie Cox) är en något tafatt ung man som bor i den engelska byn Wall. Byn är döpt så efter den mur som ligger inte långt därifrån. Det är ingen vanlig mur, för på andra sidan döljer sig det magiska riken Stronghold, Här i detta mystiska rike, med häxor och magi, flygande pirater som skördar åskblixtar och en kungaätt med en förunderlig tronföljdsretorik.
För att lösa just denna tronföljd, då det kvarstod fyra av tolv söner ( i vanliga fall finns det bara en av sönerna vid kungens hädangång) väljer Kungen att sända iväg sin rubin den plockas upp av en stjärna som faller till jorden, nu drar prinsarna iväg att jaga sin rätt till tronen.
Samtidigt får tre mäktiga häxsystrar syn på den fallande stjärnan, fyllda av begär efter makten i en sådan sänds en av systrarna, Lamia (Michelle Pfeiffer), ut att återhämta stjärnan.
Samtidigt sitter Tristan på en äng på andra sidan muren och lovar sin hjärtevän att återhämta samma fallna stjärna till henne som bevis på hans kärlek, men stjärnan är inte vad de räknat med.
Det här är sannerligen en saga, men med en twist. Aldrig förr har jag varit med om en film med så många guldkorn till karaktärer, ta bara den gamle vakten vid muren, (David Kelly), som exempel, eller den smygfjollige sjörövarkaptenen Shakespeare (Robert De Niro) eller den vackra Yvaine (Claire Danes).
Åskådaren möts av en överdos av vitsar och galna krökar i historien i en sagovärld där i stort sett allt kan hända.
Och självklart har hela sagan ett sådant där underbart slut som jag inte kan motstå att älska, givet med en berättarröst som är så betryggande som det går att få, Ian McKellen. Jag borde nog ha anat att det fanns en bok med.
D D D D D D D D D D