Vi börjar närma oss det stora "slutet" av MCU i infinity war snart, och då kanske man kan tänka sig att Marvel vill lägga lite mer krut på att bearbeta statusen för våra välkända storspelare som Iron Man eller Captain America, men istället reser vi till det fördålda landet Wakanda och dess evga beskyddare: "Plack Panther"

Efter Kung T'Chakas död i attentatet mot Förenta nationerna i bryssel (Vilket också föranledde "Civil War") så reser nu prins T'Challa (Chadwick Boseman) hemåt för ceremonierna som krävs för att han ska ta över tronen. Men århundraden av isolering har tagit sig uttryck för vissa animositeter och nya röster låter sig höras som vill förändra det liv Wakanda levt, och vem är denna mystiska Erik Killmonger (Michael B. Jordan) som lägger sig i det känsliga politiska klimatet i Världens mes teknologiskt avancerade land.

 

Fler nämnvärda rollinnehavare: Lupita Nyong'o som Nakia, Danai Gurira som Okoye, Martin Freeman som Everett Ross, Letita Wright som den fantastiska prinsessan Shuri, Winston Duke som den imponerande M'Baku, Forest Whitaker som Zuri och så klart Fantastiska Andy Serkis som Ulysses Klaue.

Det är inte en liten utmaning att göra en film om ett (påhittat) Afrikanskt land fullt med rik kultur och Sci-Fi aktig teknik på ett helt trovärdigt sätt, men när man lyckas så vinner man Oscarstatyetter för det, (Se bara). Både Ludwig Göranssons fantastiska musik och Ruth E. Carters överumplande imponerande kostymer belönades med vad som måste vara filmbranchens högsta ära för deras arbete i denna film. och det både syns och märks, de unika stilarna för alla de fem Wakandiska stammarna (Flod-, Gräns-, Handels- och Gruv-stammarna och också de avlägsna Jabari) är levande och detaljerade (och jag skulle inte ha något emot att klä mig i några av dem själv, förutom att det inte skulle uppskattas eftersom jag är vit)

 

I en första anblick kan man uppleva Ryan Cooglers verk som ytterligare en cool actionintallation bland de andra MCU-filmerna, men man behöver inte skrapa mycket på ytan innan man ser att här finns ett djup i karaktärernas interaktioner och politiska motivationer som är lika genomtänkt som de oscarvinnande kostymerna de klär sig i. Frågor om Isolationism, Imperialism, immigration och (självklart med en ensemble som nästan enskilt är "svart") Rasism. Även om ämnena breds på ganska tjockt upplevs det aldrig osmakligt eller påträngande, många olika åsikter presenteras och var och en med respekt.

 

I grund och botten är Black Panther en film om en principiell revolution, vilket svart på vitt känns stelt och tråkigt, men Ryan Cooglers mästerliga regi och berättelse håller dig investerad från början till slut. det må finnas filmer som jag rent underhållningsmässigt värderar högre, men den här filmens inverkan på kulturellt plan går inte riktigt att slå.

Det är många delar som bjuder på mästarnivåer; regi, skådespeleri, manus, kostym, musik och kuliss är några jag speciellt vill nämna, och med allt jag nu babblat om i beaktande kan jag inget annat än att ge detta Mästerverk full pott i DCB's skala.

 

 

För att läsa om föregående film i MCU, se "Thor: Ragnarök "