Star Wars episode I: The Phantom Menace

Som jag sade i mitt kanske aningen osammanhängande "Babbel" kommer här den första av filmerna från Galaxen långt långt borta, Star Wars, The Phantom Menace.
 
 
 
Efter ett beslut om taxering utefter handelsrutter har Handelsfederationen valt att införa blockad på den avlägsna planeten Naboo, vilket satt systemet i problem. För att lösa situationen smärtfritt har den galaktiska Republikens högste ordförande sänd en Jediriddare och dennes lärling (Galaxens fredsbevarare) att mäkla en förlikning för att upphäva blockaden.
Men okänt av republiken är att blockaden är en del av en större plan av sith-lorden Darth Sidious och jediriddarna tvingas fly undan en arme av stridsdroider som landsätts i en okupation av planeten.
 
Nämnvärda Roller: Qui-Gon Jinn (Liam Neeson, "Battleship"), Obi-Wan Kenobi (Ewan McGregor "Jack, The Giant Slayer"), Padmé Amidala (Natalie Portman "Your Highness"), Sabé (Kiera Knightley "King Arthur"), Anakin (Jake Lloyd), Mace Windu (Samuel L. Jackson) och inte att förglömma, Anthony Daniels som C-3PO eller Frank OZ som Yoda. Kul är också att man kan skymta Warwick Davis, "Willow" i flera roller.
 
För att vara en prolog till originaltrilogin startar den första av tre filmer lite väl långt ifrån händelserna i de tidigare filmerna, men vi möts av en helt annorlunda värld där 1000 år av fred och frihet har skapat en vacker och livlig kultur men här har också byråkrati och arrogans skapat en öppning för korruption.
För att vara en prolog till en så älskad berättelse ligger fokuset underligt nog inte tyngst på sagan, utan verkar rikta sig mer åt de visuella effekterna, vilket gör berättelsen lidande.
 
Effekterna är onekligen väl arbetade och underhållande, vem tycker inte om den hisnande färden i höga hastigheter kring Tatooines sanddyner eller de intensiva striderna mellan Handelsefederationens droider och Naboos gunganer och stridspiloter, men när dessa scener tar överhanden och gör handlingen till föga mer än en ursäkt till att servera dessa datorgenerade konststycken tenderar det att gå lite för långt.
 
 
Jag älskar fortfarande Galaxen långt långt borta, ingenting kan hindra mig att se skönheten och magin i detta universum, men efter min femte visning av denna film på två veckor tror jag mig börja skönja besvikelsen från de gamla fansen.
Med en story som kunnat benats ut mycket bättre och bakgrundsbruset "Star Wars" som bländar mig ligger en stor del i betyget i nostalgi.
 
D D D D D D D D D D