Vi har nu kommit fram till den tvåhundrade "recensionen" här på bloggen!

Detta till ära valde jag att ta vid där jag lämnade Star Wars för nästan fem år sedan, när denna film var på väg; episod nummer sju! "The Force Awakens"

 

Poe Dameron (Oscar Isaac), en av motstådsrörelsens bästa piloter har skickats till Jakku, en ökenplanet med inget av värde mer än gamla vrak. Här möter vi också Finn (John Boyega), soldaten som letar efter en väg ut, och Rey (Daisy Ridley), en skräpletare med ett okänt förflutet. Dessa unga nya hjältar blir snart indragna i den episka sagan om stjärnornas krig.

 

I fler roller: Den eminenta Peter Mayhew och dennes arvinge Joonas Suotamo som allas våran älskade Chewbacca, den hedersvärda veteranen Anthony Daniels, återigen som C-3PO, Billie Lourd, Carrie Fishers Dotter i rollen som Lieutennant Connix, Motion Capture-mästaren själv, Andy Serkis ("Age of Ultron") som den ondskefulle "Supreme leader" Snoke, Adam Driver som Vaderliknande Kylo Ren, Domhnall Gleeson som den fanatiske General Hux, Lupita Nyong'o ("Black Panther") som Maz Kanata, Gwendoline Christie som Captain Phasma och Svensken Max Von Sydow ("Minority Report") som Lor San Tekka.

Vi har även några nämnvärda cameos, som den självklara Warwick Davis "Willow"(Wicket, Wald, Weazel, Wodibin, Weeteef Cyu-Bee och nu Wollivan), våran senaste bond, Daniel Craig ("Cowboys & Aliens") som en stormtrooper och Hannah John-Kamen ("Ant-Man and the Wasp") som en officer i första ordern.

 

Det har sagts att Geoerge Lucas ofta pratade om att hans trilogier rimmade med varandra, och detta är tydligt i den nya "moderna" installationen av Star Wars, Imperiet må ha bytt namn till Första ordern och rebellerna till motståndsrörelsen, men kampen mellan det goda och det onda är fortfarande samma. Den gamla trion hjältar, Luke, Leia och Han lämnar över till den nya, Rey, Poe och Finn. (För att inte nämna prequeltrion Obi-Wan, Padme och Anakin)

 

Jag minns att  när jag klev ut ur biografen efter att ha sett denna film för första gången var jag nästan i en liten kris. Alla de tidigare filmerna i serien hade haft en speciell känsla, något som satt dem över annan film, Force Awakens saknade denna speciella känsla.

det var onekligen en Star Wars-film, J.J Abrams "Star Trek" gjorde ett fantastiskt jobb att återbörda sagan till vita duken efter ett uppehåll på tio år. och John Williams "The Terminal" musik är lika fantastisk som alltid, om inte bättre, men på något sätt kändes inte Star Wars så speciell längre. Det var nästan som om det försprång Lucasfilm haft i filmteknik inte fanns där längre. Denna kris varade inte länge, och numera ser jag tillbaka på denna film lika varmt som de andra Star Wars-filmerna.

 

Detta nya äventyr i glaxen långt borta delar mycket med sina föregångare, men ligger också lite i sin tid, med snabba svängar och häftig action som slår tempot upp till elva. Efter den nu nästan förlegade tekniken i originalfilmerna och det överdrivet databehandlade i prequeltrilogin så har Abrams och team hittat en fantastisk blandning med det bästa av vad praktiska effekter har att erbjuda och expertisen i att smakfullt dölja datagenererat innehåll.

 

 

Då Star Wars ligger så varmt om mitt hjärta går det helt enkelt inte att sätta ett betyg.

 

Ha det bra så ses vi nästa gång!

// DCB