The Holiday
Ifrån gårdagens [mindre omtyckta film] går vi istället till en av mina favoriter med samma juliga kärlekstema; "The Holiday"
Julen närmar sig. Iris (Kate Winslet) och Amanda (Cameron Diaz "In A World..." ) går båda igenom känslostormar och hittar samma lösning, att åka iväg över julhelgen. Genom en tjänst på Internet hittar de varandra och bestämmer sig att byta hus med varandra.
Iris lämnar snöiga London och sin före detta pojkvän Jasper (Rufus Sewell) och reser till soliga Los Angeles, där möter hon en del olika figurer, som grannen Arthur Abbot (Eli Wallach "The Good, The Bad, The Ugly" ) och en bekant till Amanda vid namn Miles (Jack Black "Kung Fu Panda 2" ).
Amanda myser ihop sig i en liten stuga utanför london, men avbryts i hennes nyfunna tristess av Iris bror Graham (Jude Law "Captain Marvel" ).
Kan dessa äventyr kanske hjälpa dem att bearbeta de problem som de så desperat försöker fly undan ifrån?
The Holiday är en film som jag älskat en längre tid, men inte kommit mig för att skriva om här på min blogg tidigare (ofta har argumentet blivit "jag väntar till Jul"), när jag kikade på mina anteckningar såg jag att det är två år sedan jag senast satte mig ned för att njuta av vad Nancy Meyers lyckats koka ihop.
Och njuta kan jag verkligen göra, från de första tonerna av Hans Zimmers (The Lion King) helt underbara musik till de sista mysiga scenerna sitter jag med ett gigantiskt leende på läpparna.
Storymässigt är det kanske inte den mest originella filmen någonsin, det är många tillfällen som är lätt klichéartade, men i läget blir det mer en trygg filt att vira in sig i än en tråkighet.
Jag har viss erfarenhet och utbildning i konsten att skapa film, och jag tycker mig se några enkla filmknep i ramsättningen i flera scener, briljanta små knep för att få publiken att instinktivt veta vad det handlar om. Att jag ser dem vittnar nog mer om mina kunskaper än att filmen skulle vara taktlös i sitt framförande.
Det är inte bara scenens mening eller syfte jag tycker är fint framfört, utan Meyers har mästerligt fångat känslan i en scen, men några små gester eller en liten förändring i kameravinkel blir resan till empatin så lätt att man enkelt hänger med i vad våra kvinnor uppplever.
Utöver detta har filmens lilla tema med husbyte fått ett uttryck i några fantastiska segment där husens skönhet framtonas, både arkitekturellt och inredningsmässigt. Det är nästan att jag vill använda det aningen grova uttrycket 'Husporr'.
På det hela en sådan där enkel, mästerlig och oerhört gullig film, perfekt för att mysa ned sig i soffan med, en kall och mörk vinterkväll!
Ha det gött så ses vi!